Två veckor med sommar...
....de två senaste dagarna med över 27 grader i skuggan
UNDERBART
När jag var liten hade man ett talesätt att våren var som vackrast mellan hägg och syren, i år skilde det bara en dag på blomningen. Man sa också att skomakaren hade semester mellan hägg och syren, den kraken fick ingen semester i år
Häggen på andra sidan vägen (fotat ikväll)
Syrenerna (fotat ikväll)
Det doftade ljuvligt när jag gick ut och fotade och solen gått ned
. Synd bara att syrenerna blommar så kort tid. Vår lila syren är alltid en vecka efter den vita så vi får nog glädjas i minst två veckor åt härliga dofter
Våra höns har fått gå fritt på gården, de älskar det
När jag kommer ned till hönsgården, trängs de framför dörren för de vill gå ut i friheten.
Vi var tvungen att begränsa deras frihet i måndags då de hittade till våra odlingar och rumsterade om där. Jorden är tagen från dynghögen och det kryllade av mask, mums för en höna.
Vill att mina fina hönor ska få äta gott och leva bra så jag har skickat efter ett flyttbart hönsstängsel så de kan få allt de vill ha och våra odlingar får vara ifred
Rovfåglarna är tillbaka och cirkulerar över gården, vi vet att så fort de får möjlighet så snor de en höna. Är vi ute vågar de sig nog inte ned, Bosse och jag skulle ha en hel del att säga till om när de kommer. Vi kommer att sätta bärnät som tak så hönsen blir fredade i nya utegården. Räven finns alltid i närheten och ropar ofta i hagen på kvällarna, när vi åker och handlar är det bara att sätta ström på staketet så hönorna får vara ifred.
Idag var det besök hos frissan, tre timmar tar alltid besöket med slingor och klippning
Blev pizza och kebab till middag, sedan utemys
.
Just nu lever vi utan att behöva betala ström....
....Efter blixtnedslaget och vår elmätare slogs ut, kopplade elektrikerna om strömmen så vi har full ström på gården, de hittade inte en sådan elmätare som vi hade i "reserven", finns nog en reserv i varje samhälle, små partier att ta till och ersätta, vår var så sällsynt här på "bonnlandet" så den fanns inte i lager. Vi är trots allt moderna och fick den utbytt för ca tre år sedan. Efter något år fick den en extra stark sändare då Vattenfall inte kunde läsa av den. Trodde Vattenfallsgubbar skulle komma idag...men icke..
Vår katt Gustav klarade ormbettet så bra efter behandling, pigg och glad och svullnaden helt borta dagen efter.
Pigg och glad Gustav 10 maj idag har han jagat hönsen på gården 
svullnaden helt borta Sedan tog han en tupplur på fyra timmar på höskullen.
Idag kom han åter med en orm....
Jag trodde Gustav fått nog av ormar 
trodde detta var en kopparorm och trodde den var död, det visade sig att den inte var död och att det var en snokunge när jag lyfte upp den med grilltången. Snoken fick sin frihet åter Får nog köpa klippkort till Evidensia Strömsholm.
Hönsen och hundarna samsas så bra, så jag älskar när alla djur går ihop.
Bosse vilar i skuggan och har några hönskompisar med sig grillen är igång vilken högsommarvärme vi har nu och haft i många dagar 
Goda revbensspjäll blev dagen middag
Solarna i gräset.
Bild från igår.....
Snart doftar det ljuvligt på gården. Idag slog de ut
Finaste Bosse som alltid tittar upp mot skyn om något roligt ska komma flygande förbi.
Igår satte vi morötter och dill, idag förberedde vi landet för ärtor...I växthusen frodas paprikor, gurkor, chili och tomater i den goa högsommarvärme vi har nu Från det jag vaknar så går jag ut, lyssnar på fågelsång, dricker mitt kaffe och njuter i värmen och solen. Så börjas dagens projekt, just nu odling... Klockan 18 saktar vi ned, myser och lyssnar på poddradio till minst 19:30..när vi går in blir det "kväller" hundarna är trötta efter en heldag ute och efter de ätit maten hittar de en sval plats i huset och sover gott.
Blixten slog ned på vår gård...
...Vi var barnvakter då dottern jobbade kväll igår och sedan "dag" idag, Mille har lov från skolan då det är en klämdag
En härligt varm dag igår som det varit senaste veckan och morfar och Mille pysslade mest med veden då. Åska utlovat för idag och när Mille och jag kravlat oss ur sängen när kära maken redan tagit hundsvängen i skogen sa han att det var olidligt kvavt ute. Drack som vanligt mitt kaffe ute, njuter av fågelsången och grönskan. Morfar och Mille bestämde att de skulle köra jord till en bro i hagen. Det gjorde de, den som gav upp först var Mille - för varmt ute tyckte han...Efter 30 minuter stod inte maken ut längre i den olidliga och kvalmiga hettan.
Vid 14 kom dottern och hämtade Mille, vi gjorde oss iordning för helghandling..den tog oss bara 20 minuter sedan bar det av hem igen..Regnet hade börjat stänka på vindrutan redan när vi for in till samhället och det hade mullrat några timmar långt bort i fjärran.
När vi packade ur bilen kom Gustav och ville in med oss..När jag fem minuter efter står och packar in varor i kylskåpet lyses allting upp i ett sken jag aldrig sett, samtidigt small det, en öronbedövande smäll...gissar att jag och katt lättade minst en meter. Allt slocknade, blixten slog ned på gården. H
undarna blev inte rädda som tur är. De reagerade så klart på smällen men låg lugnt på trappan senare i resterna av åskvädret
Vi kollade säkringar om de utlösts, hittade några, gick till elcentralen ute och där syntes inget på displayen, utslaget, Ringde vattenfall och inom en timme var de hos oss och felsökte, Behövs bytas ny elcentral men de kunde koppla så vi har ström ändå
..Säkringarna till varmvattenpumpen gick så vi får klara oss utan varmvatten några dagar...Hoppas innerligt att det bara är säkringarna så vi inte behöver byta värmepump också.
Är i varje fall tacksam över att inte hus och lada träffades av blixten, att Gustav som aldrig varit med om ett åskväder var inne annars kanske han sprungit till skogs, blixten slog nog ned ca 50 meter från där han satt när vi kom hem.
Så glad att Mille åkt hem ca en timme tidigare, jag har nog skrämt honom lite för åska och menat att man ska dra ur alla elektriska apparater när man inte är hemma eller när man hör åskan...Det ljusskenet och den smällen skulle han nog aldrig glömt 
Dagen började lugnt...
....
Vaknade, öppnade dörren i värmen och såg Gustav vid vägen.... såg direkt att något var fel, dels kom han inte som skjuten ur en kanon när jag ropade på honom..utan gick passgång och stannade upp ideligen. Inte min Gustav...något var så fel....Undersökte tassarna och han reagerade när jag klämde på vänstra. Efter 1,5 timmar hade tass o ben svullnat till dubbel storlek. Förstod direkt att han blivit huggormsbiten.
Ringde djursjukhuset direkt när jag förstod problemet. Svaret jag fick när jag ringde Evidensia Strömsholm är att katter klarar ormbett oftast bra, telefonisten tyckte jag skulle avvakta tills imorgon och komma in om han blev sämre då...Hur tänkte de där? Giftet hinner ju sprida sig mer och förstöra mer..
Jag ska åka in nu sa jag och katten ska ha dropp för att tunna ut giftet som man gjorde på min andra katt som blev ormbiten för 4 år sedan..Du är välkommen blev svaret! I morgon helgdag och desto dyrare, var det uträknat? Vill inte tro det men ju fortare vård, desto bättre blir ju resultaten.
Blev tillfrågad av veterinären om jag ville ta blodprov för att kolla hur lever och njurar mår idag efter ormbettet, en liten undran, hur hade proven varit imorgon om giftet fått fortsätta ta över hans lilla kropp? Nu kom jag ändå in tre timmar efter bettet. Gustav väger 3,4 kg, de vägde honom inför smärtlindringen, kul att veta. Gustavs veterinär var en helt UNDERBAR ung tjej och var verkligen mån om Gustavs bästa Jag berättade inte för henne vad man sagt mig när jag ringde, ångrar det idag, hade varit intressant att höra om hon höll med telefonisten.
Liten kisse fick dropp men han gillade det inte utan försökte ta bort kanylen efter 10 minuter...
Gustav var ändå så lugn när undersökningen gjordes, långt över min förväntan
Veterinären sa - skulle gärna ha en katt som honom.
Tre timmar av smek och prat...en kurrande kisse som struntade i kanyler och dropp
vi slutade på 38 ml dropp, fick en orolig kisse på slutet, gissar han var ordentligt kissnödig efter allt dropp.
När jag plockade fram kattburen så var det första jag såg resterna av Rambos dropp-plåster efter hans huggormsbett...är så glad att jag inte behöver använda kattburen oftare
Den låg kvar i botten av buren efter 4 år...
Ett år sedan...
...vår kära Lokie dog..Mitt första år i livet utan häst...så tomt att inte ha en häst att sköta om, älska och att kika efter i hagen 😥
Men en glädje har jag ändå, du fick bli nästan 27 år (felades drygt två månader) ♥ Vår äldsta häst ♥ Min första hästs mamma blev 26, hade en veterinär som väckte mig en gång, när jag grät och skulle avliva ett gammalt djur och hon sa - du har ändå fått glädjen att få gamla djur, alla får inte det...Tänker ofta på de orden och jag vet att jag ska vara tacksam ♥
Så saknad ♥
Från föl till vuxen ♥ Vi hade glädjen att få bilder från hela ditt liv och din uppväxt i Danmark, från både uppfödare och tidigare ägare. ♥
Vår pålitliga gamling ♥ Så trygg i sig själv och det fanns inget han blev rädd för..
Några tävlingar var han ute på ♥
Att komma från Danmark och möta den Svenska vintern...var något Lokie gillade, trots frigång så var han alltid ute i värsta blåsten och snöfallen ♥
Rimfrost i skägget ♥ Vintern var Lokies årstid ♥
Veckan har bjudit på mycket...
I lördags hade vi en oförglömlig fest i Västerås, då min mor fyllde 85 år ♥ ...Maten var supergod, har aldrig ätit en så god köttbit ♥ Festen blev oförglömlig ♥
Mums ♥
Även efterrätten var supergod ♥
Min mor har alltid önskat en tavla jag målat, har tidigare sagt ifrån att jag inte vill skiljas från den, har målat så få tavlor och att jag har en så stor relation och känsla till dem, jobbet tog senare all min tid....Från 2000 har jag inte målat en enda tavla, då tog fritidsorken slut och det var bara energi för jobbet som gällde.
Men vad ger man då någon som har allt? ...Självklart tavlan hon önskat sig i så många år ♥ Hittade även på en present till...Jag är superdålig på att komma ihåg födelsedagar... Så många jag missat till mina nära och kära ♥ Så jag hoppas de kommer kommer att gilla den.. En liten kompensation för all min glömska ♥
Finaste ♥ ♥
Fösökte härma skagen målarna...Tavlan min mor alltid velat ha ♥ I sommar åker jag till Skagen och får se de två haven mötas och ljuset som sägs vara så fantastiskt ♥
Hoppas de får en härlig helg här ♥
Min systerdotter gav även en så vacker tavla i present som hon målat ♥
På söndagen vaknade vi till verkligheten igen...Gick ned till hönshuset, min fina höna Agda hade ordagrant "trillat av pinn" hon hade dött under natten, ramlat ned från stället hon suttit på. Jag blev inte överraskad men ledsen...Varnade Mille tidigare i vinter att jag trodde hon skulle dö, hon fick fler månader än jag trodde.Har googlat på nätet om hönssjukdomar, men inte hittat de krämpor jag sökt efter.
På måndagen kom Mille och sov över, skolan hade klämdagen ledig och Mille vill inte vara på fritids så då är vi barnvakter... Så är även farmor och farfar på loven...
Vedkapning på gång, Mille hjälper gärna till ♥
Jag mockade ur hönshuset och Mille körde iväg dyngkärrorna, en höna bevakade vårt jobb, nöjda höns gick sedan och sprätte i spånet...
Till middag blev det lax på björkved, så gott...
kika här: på Tinas recept
https://www.facebook.com/citygross/videos/10160549234250294/UzpfSTE1NjQ5MzY2NTc6MTAyMTU5MzkyOTQ5MDYzMDE/
Hur fort kom inte våren.....
....lite sol och värme gjorde att snön varit helt väck i snart en vecka. Trodde norrsidans drivor skulle försvinna först i maj. Jag gillar när jag har fel
. Allt kommer på en gång nu, krokus, vitsippor och tulpaner i värmen
.
Årsveden är hemma, min kära makes slit
blir en varm vinter igen
I söndags åkte mina klockchilin ut till växthuset i sällskap med spetspaprika , tomater och gurka..
Efter besöket på Bauhaus kikade jag på nätet och hittade ett "uterum" som det så vackert heter "paviljong" hos Jysk på 18 kvm..Beställde direkt då det var vår-rea till 14 april, så även lite möbler. Efter tre dagar kom lastbilen med alla saker...
Nog var det ett knåpande att få ihop allt... men med tidigare växthusbeställningar och garage har vi blivit fenor ihop kära maken och jag på att lösa allt, det jag inte förstår av ritningarna förstår maken och det han inte förstår löser jag.... Vi är världens bästa team tillsammans
Här är stomme och tak uppe efter första dagen, med 158 cm över havet hade jag inte mycket till hands för att hjälpa min långa make att få upp taket...Men jag fann på råd snabbt och tog en lång pinne och så drog vi taken på plats.
Vår härliga uteplats är klar
grillat i dagarna tre...Lite fix och trix kvar, städning av plattor så är det perfekt för oss.
Vi firade i lördags med goda drinkar, med långsvansade hundar så blev det vardagsglas, men jag lovar att det var lika gott ändå oavsett glas 😉 Minns inte när vi drack en drink (grogg) senast, starksprit förekommer sällan, vi föredrar vin annars.
På lördag ska vi fira min kära mor som fyller 85
Kom idag på en så fin present till...hoppas så hon kommer att gilla presenterna..berättar senare 😉
Hur många var ni er klass på lågstadiet?
....En fråga som dök upp på facebook i en grupp jag är med i. Tankarna började genast vandra tillbaka i tiden...
Vi var 4 elever i min klass, gick i en B2 skola på landet, ensam tjej i klassen från ettan till sexan. Gissa om jag har slagits med grabbarna? Blåtiror flera ggr eftersom jag alltid var målvakt i fotboll. Men mest slogs jag med min tvillingbror, vi utgjorde ju även halva klassen. Min bästis hette Lasse, en jättefin och snäll kille, vi umgicks inte på fritiden men i skolan 👍.
När jag kom upp i trean fick jag tre årskurser till i klassrummet och fick då även tjejkompisar. Jag minns att vi tjejer inte var lika renhåriga mot varandra som killarna var, någon skulle alltid hamna utanför, bli det tredje hjulet, det skiftade från vecka till vecka vem av oss som inte fick vara med.
Det var hårt, vi fixade inte att vara schyssta mot varandra, kampen om populariteten var viktigast...så drog vi oss fram i osäkerheten om kamratskapet hela mellanstadiet.
Mobbningen från min lågstadielärare mot mig och min tvillingbror pga att vi var fosterbarn gissar jag avgjorde mitt yrkesval. Så även den mobbning vi tjejer gjorde mot varandra. Vuxna måste se och avbryta det som pågår. Under min lågstadietid fick vi puckla på varandra så mycket vi ville, rastvakter var inte uppfunnet då.
Minns vårt första anti mobbingteam på skolan som jag var med i, vi skulle göra enkäter som barn/ungdomarna skulle svara på angående kränkande beteenden inom klassen och inom skolan. Min fråga till dem var självklar... Finns det någon vuxen som kränkt/kränker dig?
Måste bara även få berätta, det fanns ju skidtävlingar för alla åldersgrupper på den tiden, ensam i min årsklass kunde jag såsa fram och ansträngde mig inte det yttersta i skidspåret men vann alltid första pris i tävling för flickor i min åldersklass 👑.
De först två åren på lågstadiet minns jag med ständiga slagsmål, men hoppade någon på brorsan så slogs jag alltid ihop med brorsan och vice versa. Att vi själva slogs jämt och ständigt var en annan sak, men vi hade båda ett måtto...ingen rör mitt syskon 🤣
I söndags ringde dottern ....
Direkt jag svarade frågade barnbarnet Mille... Mormor följer du med oss till Västerås i morgon? .... Självklart svarade jag -Ja. ❤️
Mille gillar inte direkt att gå i butiker, men när dottern ibland vill gå in i de ”ointressanta” butikerna för ett barn så väntar han och jag utanför eller i bilen och roar oss med allehanda lekar 🤣.
Med min sjukdom så har så många hinder kommit in i vardagen som var helt naturliga och roliga förr, nu är jag helst hemma, hatar att åka och köra bil idag. Säkert 7 månader sedan jag var i Västerås senast... Alla julklappar handlades på nätet då jag inte hade någon som helst lust att trängas i affärer.
Saknar även min och M.... ”tjejshoppingturer”, då fick pappa och farfar hålla sig undan för då ville vi vara själva och sedan åt vi alltid något gott efter shoppandet. Shoppandet, pratet vi hade lärde mig så mycket om hennes utveckling. Vi har inte tappat bort att prata med varandra idag, men då gjorde vi det på ett så mycket lekfullare och roligare sätt ❤️.
Det vackraste jag vet..mitt barnbarn M........❤️
Vilken härlig dag vi hade, jag tittade på paviljonger på Bauhaus och loungeset att placera i paviljongen 👍....Fick så bra tips på vad jag ville ha...men i morgon beställs allt från nätet, blir både så mycket billigare och allt levererat hem till gården.👍
Lite vårkläder/skor blev köpta till Mille, som var målet med resan då han växer fort och just nu ser ut som en långbent kalv. Lite gott hann vi stoppa i oss också. Fick även ett samtal från en av mina tidigare elever ❤️, livet är så gott ibland när man går utanför sjukdomens begränsningar. 👍 Jag vägrar fastna i gränserna, men det kostar ofta på.
👍
👍
Gillade dessa, men det blir en paviljong på 3 X 6 istället, samma mått som tidigare...beställs imorgon 👍 Så även ett loungeset.
Blir dock inte detta jag föll för, för lågt för min smak.... men såg framför mig hur mysigt det skulle vara att ligga där i sommarkvällen och lyssna på podradio ❤️
Påsken blev fin....
...vi bröt så klart traditioner som vi brukar nuförtiden.. Till lunch blev det ägghalvor, olika sorters sill, kall och varmrökt lax och dotterns goda räkcheesecake. Vi åt på pappertallrikar, då vi nu har lite decimerat med tallrikar pga en söt röd liten kattunge, sedan ville vi inte diska utan snabbt ut i solen. Middagen åt vi dock på porslin
Dotterns cheesecake, tredje året nu, alltså en tradition till i vårt påskfirande
Barnbarnen fick i år utan några ledtrådar leta efter sina påskägg ute på vår gård, de hittade dem snabbt trots att jag trodde jag hittat ett riktigt fiffigt gömställe
Sedan ut i solen, vi pratade och njöt och så sköt vi med luftgevär på en måltavla (en av Milles julklappar), Jag slängde iväg ett skott och gissar att jag träffade ladugårdsväggen
sonen och Mille sköt bäst.
Middagen bestod av mammas/mormors/farmors favoritkyckling, sedan godis och film.
På påskdagen efter lunch blev det vernissage i närmsta stad. Mille skyllde på åksjuka och ville stanna hemma hos morfar och djuren, mamma tyckte inte det
Konstnären målar djur och då blev jag intresserad
Jag sa åt Mille att vi hittar våra favorittavlor och sedan får mamma gissa vilka våra är, det glömde vi direkt vi såg tavlorna både han och jag. Det tog mig och Mille inte ens fem minuter förrän jag och Mille hade bestämt vilka två tavlor som fick följa med hem
Ännu en härlig påsk med min kära familj
Denna härliga tavla är 135 cm, Millle såg den stora tavlan direkt och tyckte den var så fin. Så vi bestämde att den får sitta hos oss tills han flyttar hemifrån, då är den hans
Även denna fina tavla följde med hem
Har suttit och tittat på supernanny Sverige....
Hur kan man så totalt släppa greppet och låta barnen slå varandra, skrika och göra hemmet till en otrygg plats? Ett hem där barnen styr och föräldrarna bara suckar över allt jobbigt, så här ser det ut hos oss ( jag tänker så här har vi låtit barnen ta över). Tänk er att ha en tonåring som sätter sig på tvären från två års - ålder och framöver i minst 16 år, samma bråk om oväsentligheter var dag för att barnet ska bestämma, en ständig kamp?
Det är inte den uppväxt jag skulle vilja ge mina barn. Har själv haft föräldrakurser i hur man sätter gränser och hjälper barnen till en tryggare miljö i familjen, föräldrarna tar kommandot på ett vettigt sätt, förbereder t.ex barnen på att om 10 minuter stänger vi av tv-n, ni borstar tänderna och sedan är det läggdags.
Blir bara så rådlös över alla föräldrar som inte kan kontrollera sina barn att släppa I-paden vid matbordet, på natten och tillåtelsen de ger barnens skärmberoende.
För det första undrar jag vem som gav dem I-paden, mobilen eller datorn? Om det inte var föräldrarna så borde de satt en gräns från början för användandet.
Om barnen inte lyssnar, koppla bort Internet, stäng av rautern, plocka bort x-box, surfplattor, datorer och mobiler, villkoret borde vara att alla delar hemmasysslor i en familj och det görs först, äta middag i lugn och ro, lite prat om dagens händelser, läxor sedan, sedan en skärmtid, det är en belöning, tiden bedöms av föräldrarna...hur svårt kan det vara? Sätt gränser!
Ett barn vill bara känna sig älskat, det gör det inte med föräldrar som ständigt känner sig trötta över tjafs och bråk och inte orkar ta beslut, inte står för tryggheten i hemmet, så det är ett föräldraansvar att sätta ned foten, bestämma reglerna i hemmet tillsammans med barnen, de ska vara delaktiga så klart. Men vissa beslut ligger till syvende och sist på föräldrarna .
Jag är ibland barnvakt till mitt barnbarn då dottern jobbar kväll, då hämtar vi Mille från skolan (andra klass går han i) så får han en timmes vila, antingen läser jag en bok/saga för honom eller så blir det surfplatta i en timme, äggklockan ställs på en timme och så fort den ringer stänger han av plattan även om det är mitt i en film, inga protester. En överenskommelse vi gjort tillsammans för tre år sedan.
Går vi inte ut på gården så leker Mille med sina leksaker han har hos oss..Så mycket tjafs, tjat och gnat man slipper med överenskomna regler. Innan Mille fick surfplattan i handen för första gången bestämde vi de här reglerna ihop, vi var båda enade om reglerna och så bra det fungerar. När förra äggklockan gick sönder i våras efter tre år sökte jag med ljus och lykta efter en likadan, hittade en på nätet. Visst jag hade kunde ställa mobilen, men efter en så väl beprövad metod efter tre år ville en 8-åring ha samma klocka som han kunde ställa själv.
Kika här på supernannyn.
Så skönt att få sova 💤
....Jag har alltid varit en natt människa, alltid varit sist i säng och som mest kreativ på kvällen. I barn och ungdomen satt jag ofta och ritade och målade långt in på natten då föräldrarna, kära maken och barn lagt sig. Skillnaden idag är att jag inte studsar upp vid 7 som tidigare, utan idag sover jag till 10 - 11, hade säkert kunnat sova längre om jag bara vände mig om i bädden. Vet att sovandet hjälper min tidigare så stressade kropp. Självklart skulle jag inte kunna sova så mycket om det inte fanns ett behov.
När jag för första gången vaknar vid 7 av att jag hör min man gå ut med hundarna, så somnar jag snabbt in igen i tryggheten att han finns vid min sida strax då han sätter sig vid datorn och kollar nyheterna. Bosse har tagit som vana att lägga sig i sängen hos mig efter första morgonsvängen, en stor blöt nos i ansiktet, puss på dig matte ❤️ Sover som bäst på förmiddagen och drömmer då mest..
Vi har alltid tillåtit oss jag och min man att vi har olika dygnsrytmer, vi har alltid sett till att vi får göra det vi själva mår bäst av. Det förklarar nog att vi hållit ihop sedan jag var 19 och han 21
Jag kan ju inte sova som en tonåring hur länge som helst, utan hoppas att jag kan vakna upp till dimmiga eller härliga soluppgångar igen som tidigare 😊
Vårdagjämning idag...
....och visst känner man trots all snö att våren närmar sig. Fåglarna sjunger mer och solen värmer 👍☀️ Vi har nu suttit ute i flera dagar och flera timmar och bara insupit värmen från solen.
Visst kom jag ihåg att tacka min läkare för allt stöd, alla mina prover var bra så även blodtrycket, det kunde sänkas med fem på både högre och lägre tyckte min läkare, men jag är nöjd....så mycket bättre än tidigare 👍
Tidigare skrev jag om att jag skulle kolla med skatteverket om min livränta var pensionsgrundande, på skatteverket sa de nej....Den inkomst som kom från arbetsgivaren var enbart pensinsgrundande var beskedet jag fick från dem.
Efter chock beskedet om 40 000 kr i kvarskatt stod det i deklarationen att min livränta var pensionsgrundande, hoppas på det...Den som lever får se, kan kanske ge besked vad som gäller senare..
Några bilder tagna i farten med mobil:
Gustav leker kurragömma med Bosse efter vår em sväng...
Bild från i söndags....en luftballong gled förbi.
Lite oroliga för snöras från ladan..
I fredags blev jag sugen på fruktsallad...
Knåpade ihop den med lite vaniljsås, så gott
Lyft aldrig rumpan från din stol... på en sekund har en katt tagit över stolen och äger den.
Vackert skuggspel i solljuset.
Ska det rasa? Så orolig för mina djur...
Snömängderna är stora i år, bild från några dagar sedan.
Min man och jag har märkt att flyget har blivit så mycket mer över vår gård än det var för ca 10 år sedan...då gled sakta ett Osloplan över gården nu och då...Nu ser vi flygplan passera jämt och ständigt.
I morgon ska jag träffa min läkare igen...
...vi har inte setts från det jag avbröt min sjukskrivning och förtidspensionerade mig och bad honom skriva intyg till min livränta som senare beviljades. Jag är så tacksam att jag hade förmånen att träffa denna UNDERBARA läkare som förstod mig precis, han hade genomgått samma utmattningssyndrom som jag och kunde sätta ord på vad jag behövde för att kanske sakta ta mig tillbaka till ett drägligt liv.
När vi hade sammankomst med Försäkringskassan, arbetsgivare, kurator, facket, jag och läkaren för att komma vidare i min rehabilitering så stod han som en klippa och sade ifrån alla åtgärder inom 6 månader framöver, jag behövde all vila, fick inte gå tillbaka till mitt gamla jobb igen... Alla lyssnade på honom och ingen sa emot, min fackrepresentant sa att det var den bästa läkare hon mött i sitt jobb. När jag inte fick gå tillbaka till mitt gamla jobb blev det enkelt för mig, fanns inget kvar för mig på arbetsmarknaden. Ringde min chef och bad om möte. När man tidigare betalat folk man ville bli av med under uppsägningstiden så tyckte jag att jag borde få samma rättighet som skött mitt jobb..Under det mötet blev det bestämt att jag skulle ha min lön under uppsägningstiden och vara arbetsbefriad, kommunchefen skrev under för att det skulle gälla.
När jag sist kontaktade vårdcentralen sa de att han slutat där (över ett år sedan), så ledsen jag blev över att jag inte fick tacka honom för allt han hjälpt mig med. När jag nu behövde förnya receptet med blodtrycksmediciner så fick jag tid i tisdags 08:15 för provtagningar och en tid i morgon för läkarbesök, såg till min stora glädje att han är tillbaka ♥ Så imorgon förutom glädjen att få se honom igen och tacka för hans hjälp till ett vettigare liv i vardagen så hoppas jag att jag inte glömmer att han ska skriva ut nya mediciner (hjärnan är fortfarande som en schweizerost, full med hål och minnesförluster) Fortsättning följer
Ibland blir jag bara så ledsen...
När jag ser skuggan av mitt forna jag, en stor undran, kommer jag någonsin att komma tillbaka till den jag var? Den glada som alltid såg möjligheter och positivt på livet, jag fixade allt jag ville och framför allt lade all min kraft på att andra skulle få må bra. Förtvivlan idag och vet att jag skrivit om detta tidigare.
Livet är inte en enkel resa rakt igenom, mitt liv hade inte en enkel biljett till glädje och styrka till den jag blev. Men många val gjorde jag själv från tidigare erfarenheter i livet, fanns inga ”offerkoftor” utan här valde jag själv vilken bana jag lade mig på, från 19 år valde jag min älskade make och mina barn, djuren och gården som gav mig all glädje och styrka, som jag tog vidare till jobbet. Det jag inte visste var att allt har en gräns och arbetsgivare precis som jag trodde jag orkade och klarade allt. Det höll i 27 år...
Jag borde vara så tacksam idag att jag har en ekonomisk trygghet tills jag fyller 65 då mitt utmattningssyndrom klassades som arbetsskada. MEN...Jag hade så mycket hellre varit vid hälsa och kunnat fortsätta på mitt jobb där jag vet att jag gjorde så mycket nytta. Jag ÄLSKADE mitt jobb, glädjen att få möta ungdomarna var dag, problemen som var till för att lösas ihop med dem. Allt togs ifrån mig då mina chefer inte såg hur allt skenade iväg, hade jobbarkompisar som varnade dem och som såg hur jag totalt tappat greppet. Vet inte hur man tänker men så länge jag var till stor nytta så fick jag springa på, hejdlöst...till kraschen 2015.
När jag vaknar klockan 06:00, påskafton 2015 och inte kunde gå pga yrsel, satt vid sängens gavel och rabblade mitt personnummer och inser att det inte var en stroke jag drabbats av, skrämmer halvt livet ur min älskade make där jag sitter i fotändan av sängen och säger vi måste åka till akuten. Barnen blir sedan lika skrämda, det är påskafton och vi ska njuta av den som vi alltid firat storhelger i vår familj... Denna påskhelg blev annorlunda och jag är rädd för att vi aldrig kommer att fira storhelger mer i vår familj som vi gjorde förr..Visst mycket av våra traditioner har vi kvar, men inte mamman som orkar att förvalta dem som tidigare.
Åkte till akuten, sedan kom jag aldrig tillbaka till jobbet mer.. När jag ser skolbyggnaderna idag känner jag inte saknad, bara en lättnad att inte behöva vara där, all luft, kraft sugs bort, yrseln kommer tillbaka och ”bubblan” att stå utanför infinner sig...känner att jag är så färdig med slitet där.. Motsägelsefullt finns inom mig ändå en stor sorg , jag hade ju så mycket mer att ge om någon sett det skenande tåget och bromsat mig i tid.
Att så många blir sjuka av stress lastar jag våra arbetsplatser och kommuner för....De är glada för att allt fungerar och ser inte/blundar för hur många som är sjuka/vikariebristerna och alla som står på benen och går in och täcker upp för varandra...När vi jobbar med människor så jobbar vi alla till det yttersta för att de ska ha en vettig vardag...Men när vi inte orkar mer så ska vi jobba mot en byråkrati som inte ger en hårt slitande människa rätten till att vara sjuk, ser det på media dagligen....Gissar att nästa är min dotter som ger sitt allt...Tyvärr uppfostrad av mig....
Känner igen allt....
Idag skulle” hesa Fredrik” testas igen...
Fick ett sms från dottern klockan 7 i morse det löd : Mille vill inte vara ensam när larmet går kl.15 (test av hesa Fredrik) Jag slutar 15 hinner inte hem...kan ni hämta honom i skolan? Självklart gjorde vi det, efter handling visade jag honom och kära maken var ”signalhornet” som sänder ut signalerna finns i vårt samhälle när vi åkte hem.
Vi kikade på datorn och lyssnade på olika signaler för flyglarm och faran över, De olika betydelserna av signalerna och så viktigt att lyssna på radio (p4) och få veta vad det varnas för, berättade också för honom att under min livstid har det aldrig varnats för något i vårt samhälle.
Berättade för honom om ankan som räddat så många människoliv i Västtyskland från flyganfall under andra världskriget, långt innan människorna själva fattade att planen var på väg sprang ankan hysteriskt kvackande genom byn. Den ankan fick en staty rest över sig i samhället/staden.
Bilden har jag tagit ur min bok "Djurens oförklarliga sjätte sinne"
Vi ställde självklart mobilen på alarm kl.14:55 för att se om mormor och morfar kunde höra varningen från gården, när den ringde gick vi ut på trappan och väntade......Klockan 15 hörde vi signalen, Mille sa direkt vi går in och lyssnar om vi hör den innifrån, men vi hörde inget i hallen men från köket hördes den. Han sprang till morfar och berättade hur signalen lät. Vårt lilla äventyr idag.
Fick ett sms från dottern och en bild från ikväll, när de varit och slängt sopor ville Mille gå på en promenad... Gissa vart? Jo visa mamma var signalhornet sitter så klart..Älskade goa unge Kan nog gissa att nästa gång "hesa Fredrik" ljuder är det inte rädsla utan lite spännande. Efterom vi bodde på landet har jag inte förklarat för mina barn vad den betyder, något jag missade 
Lite reflektioner.
Brukar titta på ”Stjärnorna på slottet”, "Rennees brygga", "Så mycket bättre" med mera...
Alla dessa kändisar som villigt och känsligt delar med sig av deras liv och bakgrund, trasiga hemförhållanden och så mycket missbruk av droger som vi inte någonsin kunnat ana som höll dem uppe ....skulle jag vilja byta med dem? Inte för en dag....Inser att jag lullat runt här på landet med min familj och alla våra djur och bara fått må BRA. Jag somnade gott på kvällen efter en dags hårt jobbande på mitt jobb, gjorde vad jag kunde för mina barn, man och djur som jag älskade och de gjorde min dag värdefull.
Att jag sen senare valde att gå in i jobbstressen som senare blev mitt fall i yrkeslivet var bara mitt eget fel, något jag inte valde, det smög sig på....men som jag inte såg och när familjen varnade mig ,så slog jag dövörat till.
Inser ändå att jag varit så lyckligt lottad när jag ser så många människoöden på TV som rent ut sagt skitit sig för dem under många år..
Årets stjärnorna på slottet, Bilden lånad från svt.se
Kallt som tusan...
....I natt var det -17,4 hos oss, på sina håll i Värmland hade man över -30.
Min man fick vända igår när han gick hundsvängen i skogen då det var -12 och blåste hårda isvindar.. Just nu har jag 5,2 på södersidan i solen och -9,9 på norrsidan.
Det känns att solen börjar värma nu, ska strax öppna för hönsen för solen är framme vid hönsgården nu, ett stort problem dessa dagar är att vattnet fryser så fort. I denna kyla har jag två ruvande hönor, en ligger på 8 ägg.
Årets vackraste vinterdag...
....I dag får bilderna tala för sig själva
Strålande sol och -6, gården var fantastiskt vacker...
Äntligen blev det...
Gården fint inbäddad i snö 
.
Rätt mycket snö har vi fått, ca 4 dm .
