kort.webblogg.se

...alls tre program om kroppshets.

Är så glad att jag inte på något sätt fallit in i idealet hur vi ska se ut... är 158 cm lång så jag har aldrig drömt om en modellkarriär..

 Som ung hade jag inga som helst problem med vikten, jag kan se idag att kilona jag hade, hade placerat sig rätt (som de oftast gör utan manipulation)

Flera av mina vänner bantade inför badsäsongen, varje sommar skrev veckotidningarna om den perfekta bantningsmetoden. Mina vänner späkte sig några veckor inför badsäsongen, gick ned några kilon och gick upp dem dubbelt igen. Har aldrig haft en tanke på att banta eller försökt....

 

När kilona började skramla på vid 55 års ålder, tänkte jag nog mest på att jag förstört min ämnesomsättning då jag ätit för lite, tappat matlusten ... Stressade jämt, skulle bara och måste bara...När det en dag sa STOPP! sjukskriven för utmattningssyndrom  och alla krafter borta, så fanns inte maten jag struntat i så många år på min världskarta....  jag bara inte orkade bry mig om något så värdsligt som mat, jag orkade ju bara sköta mina uppgifter i vardagen, det var mitt fokus...

 

Jag borde vara supersmal, har ju inte ätit mycket på ca 10 år, inget godis eller bakverk..Min stress förtog all min lust till att stoppa något i munnen. Om jag nu får svar på att min ämnesomsättning pga sköldkörteln är för låg blir jag glad, vill självklart ha en förklaring till varför vikten ökar när jag inte äter något som ska påverka den..Att mina värden varit så bra bevisar väl ändå att det jag med möda stoppat i munnen, tuggat och svalt tillagat av kära maken varit så rätt....

 

Jag har varit ett med min kropp hela livet...Självklart förändras vi med åren och jag har varit nöjd med det, det tillhör livets gång. Övervikten har jag inte förstått var den kommer ifrån, men har heller inte grubblat mig sömnlös över den heller...kanske får jag svar nu... Får jag inte svaret  på var övervikten kommer ifrån, så lever jag med det som jag gjort tidigare utan grubblerier.....

 

 

 

 

'

....tror mig fixa så mycket mer än jag klarar....Idag var det jag som morgonrastade hundar och släppte ut hönsen, fixade kaffe och morgonmat till hundar och katter, kära maken skulle äntligen få en sovmorgon ❤️.

 

Vilade sedan i några timmar, sa sedan till kära maken ska vi leta efter svamp innan regnet? Sagt och gjort, vi gick ut i skogen och hittade en hel del svamp, svampen  inkluderades till vår middag, så gott ❤️ Enligt läkaren ska jag klara allt då jag blev "titthålsopererad", men om jag fått ett snitt i buken, vad är då skillnaden i inre läkningsprocess mot yttre sår och mina häftklamrar? samma saker är ju borta, livmodern? 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

....och här börjar min resa mot att bli frisk igen. Första steget, stygnen bort.

 

.....Fick ju en hel "bibba" med papper från op-kordinatorn som jag skulle följa.

 

Blodprov dagen innan och det togs på min vårdcentral 08:30 för att det skulle hinna in till Central lassarettet inför morgondagens operation.

 

Duscha och tvätta håret två dagar innan.

 

Allt könshår skulle bort inför operationen...Köpte kräm på apoteket, men det tog inte bort allt så rakhyvel blev nästa steg.

 

Duscha operationsdagen och tvätta ur naveln noga med tops, jag tvättade ur den med tvål först och sedan handsprit som vi hade hemma, sved som tusan...

 

När jag väl fått på strumporna på operationsdagen och rocken som var knuten i nacken var det sängen som gällde.. 10:38 låg jag med håret flätat under ett hårskydd och väntade på att rullas in på operation i ca 20 minuter. Vill du läsa en tidning? Nej tack! Så många tankar som jag behövde tänka....

 

Så rullades jag in i operationssalen, så mycket folk, minst 8-10 personer i rummet. Tre fanns runt mig direkt, de fattade båda mina händer, nålar sattes in i båda händerna, jag skulle andas in syrgas från en mask. Andades nog in den överdrivet mycket , då de bad mig att andas som vanligt...Visste ju från narkosläkaren då han sa att kroppen behövde extra syre för då du får narkosen upphör du att andas. 

Nya varma "strumpor" trädes på benen..

 

Nu kommer du antingen att känna värme eller yrsel sa mannen bakom mig, jag känner bara värme från handen runt min handled sa jag, så kände jag yrseln och bekräftade den...så var jag borta....

 

Vaknade upp på "uppvaket" att en upphetsad röst sa - hon blöder...kände hur man "pysslade om mig"  Någon sa att det har inte runnit blod ned i sängen. I dimmorna så tog jag inte riktigt till mig vad som hände.

 

Jag vaknade till mer och mer..vill du ha något? -gärna kaffe...

efter en stund...Vill du ha nyponsoppa? - ja gärna.

 

Fick blåsa upp lungorna med en "mojäng" 10 blås och vila.....jag fortsatte blåsa utan order...

 

Såg på klockan och blev orolig, klockan var 18:05 och jag var fortfarande på uppvaket...visste ju att mitt barnbarn och hennes mormor skulle komma på besök 18:30, ville ju även hinna ringa kära maken och kära syster, så länge de gått oroligt och väntat på besked från mig, men regeln är fyra timmar helt vaken på uppvak och mobilen i skåpet på rummet. Försökte ringa kära maken från sjukhusets telefon...Han var ute med hundarna och mobilen låg väl på hallbordet som vanligt......

 

Väl uppe på rummet.....Hann ringa ett snabbt - det gick bra, vi hörs senare....

 

Tacksamheten att möta dessa två kära igen ...Barnbarn och fina mormor som stöttat mig från dag ett, samma dag jag fick cancerdiagnosen...

Gissar att jag fortfarande var lite "hög" på smärtstillande men så glad att se dem och prata med dem....

 

När de sa hejdå fick jag en smörgås, ringde, tog min kateterpåse i fickan i rocken och vandrade genom hela avdelningen med en sköterska vid min sida...

 

Kastade snabbt ut mitt mest konstiga inlägg på FB" "vad det blåser idag, ha en fin kväll"  ville bara att mina få vänner där på FB som vet om min cancer skulle veta, att jag var i livet efter operationen

 

..

 

 

Dagen efter operationen kom opererande läkare in på rummet där jag låg i sängen. Hon klappade på min svullna mage som även var fylld med luft efter operationen och frågade hur jag tänkte åtgärda den? Fetma samlar östrogen och är en stor orsak till cancer förklarade hon... Med andra ord läste jag in att jag själv var skyldig till min cancer ...Då blev jag arg, så besviken på läkaren och sa att om jag ska äta mindre än jag gör idag så dör jag, äter inget godis, inga bakverk, hoppar mat en hel dag ibland. Visst, jag har nog förstört min ämnesomsättning idag pga att jag de senaste 10 åren har tappat all matlust och aptit och berättade det för henne...

 

Då ville läkaren att jag skulle ta ett sköldkörtelprov, då sköldkörteln kanske kan vara problem till vikten, de tog provet, får svar senare. Har en fin vän som bemöttes av samma bemötande efter hon blev opererad. HUR kan en läkare kasta något dylik som vikt i ansiktet på en nyopererad? Du vill veta om de tror de fått bort cancern och mina framtidsutsikter?

Min operation vet jag inget om, hur de såg på den, gick den bra, prognosen....Blev bara så arg och besviken...vi fastnade vid vikten och läkartider är korta, hon försvann....Jag är inget "offer" trots min sjukdom, jag har ett värde som människa och ska bemötas därefter....

 

Skrämmande, som en käftsmäll när du är nyopererad och vill höra om operationen gick bra...Det samtalet angående övervikt  bör nog tas vid återbesöket, att det är en stor riskfaktor med övervikt vid cancerdiagnoser. Vad gjorde dig överviktig? har inte fått en enda fråga tidigare? Gissar det är få som väljer att bli överviktiga med flit men för min del beror nog vikten  på  "flit och stress"  de största bidragande orsakerna och deras verkan, att bara orka jobbet, djuren, strunta i mat och sedan lägga sig och vila för att orka morgondagen, så var min vardag i många år....

 

Innan operationen togs alla prover, röntgen och alla nödvändiga uppgifter om kroppens fysiska tillstånd, så tacksam för det....Men ingen frågade om hur jag mått psykiskt tidigare, så fel tycker jag att läxa upp mig/andra dagen efter en operation..

 

Några länkar att kika på om du har problem med vikt trots att du som jag inte äter något som du kan bli överviktig av.

 

https://www.mabra.com/darfor-gar-du-upp-i-vikt-av-stress/

 

https://www.expressen.se/halsoliv/bli-kvitt-tjockhormonet---slipp-dina-stresskilon/

 

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7389

 

https://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/sjukdomar/hypotyreos-underfunktion-i-skoldkorteln-lag-amnesomsattning/3

https://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True

 

https://www.allas.se/symtom-pa-skoldkorteln/

 

 Vill bara att ni kikar på denna film av Mia Skäringer som heter kroppshets så tänkvärd! I mitt liv som ung fanns inga viktbekymmer, allt fysikt arbete med djuren och hästarnas dagliga omvårdnad och ridturer, hundarnas dagliga turer, jag åt (lite) och rörde på mig.

 

Vart efter djurantalet krymte, barnen växte upp, stressen på jobbet ökade,uppgifterna som arbetsgivare la på mig, i samma takt så minskade den fysiska aktiviteten.  Matlusten försvann!

Livet är en resa.....Jag kan inte förstå att någon ska tro att jag ska ha samma kropp som jag hade till 40 års ålder nu när jag är 63? Jag har inte själv de kraven på mig, inte heller på kära maken....

 

Idag har jag suttit ute i solen en timme, har tvättat två maskiner, lyssnat på ljudbok, sovit...min man är lyrisk idag och han ser hur mycket jag orkat denna dag och hur jag drar mig från sängen..Inga smärtstillande idag, vill bara tillbaka till livet, promenader med hundarna med kära maken, få finnas där för mina barn och barnbarn släkt och vänner   

 

 

.....en stor åsksmäll...snabbt drog vi ur kontakterna...ösregnet smattrade mot rutorna och träden vek sig i den kraftiga blåsten.På en halvtimme var ovädret över, jag flyttade mig från sängen till soffan i vardagsrummet  med kära maken och hundarna, så skakis efter sommarens blixtnedslag. Sedan sken solen igen. Av stormen Knud som varnats för märker vi inget av här i inlandet i nuläget.

 

Innan operationen såg jag när jag hängde tvätt att vårt stängsel vi satt upp för hundarna var skadat, kikade närmre och såg att blixten föjt staketet ända fram till stuprännan, staketet var helt svart och sönderbränt och sönder. Inte undra på att TV:n som varit urdragen från all elektricitet ändå gick sönder av den högspänning som gick in i den ca 3 meter bort. Har inte testat VHS och Blue ray spelaren ännu, kanske är de också förstörda...Tiden får utvisa när jag testar dem men försäkringsbolagen ersätter dem inte eller TV:n, elektronikprylar fallar snabbt i värde.

 

Mår hyffsat, vågade duscha idag när operationssåren läker bra, ser mina "tre häftklamrar" i vart sår då vi bytte plåster efter duschen...En tyngdhetskänsla finns i underlivet, högre upp om jag rör mig för mycket, kan inte riktigt förklara/placera var det sitter....

 

Måste "stilla" mig, vila, låta det inre läka....Men är så trött på sängen, vill så mycket, så mycket som behöver göras och planer för hemmet...

 

Min kära make läste på väderappen att kylan kommer nu, persiljan inne i fönstren i växtrummet, paprikan får mogna från grön till röd under växthusbelysningen...imorgon åker klockchilin in i källaren för vintervila och allt sköter kära maken och imorgon ska jag ta skott från mina ekologiska tomater ... Mitt projekt den dagen...

 

Det här sommaren har min kära make fått sköta det mesta, mig, maten, handling, djuren och växthusen...Men nästa sommar är det vi två igen och då  delar vi på jobben då blir det som vanligt att hönsen och växthusen blir mitt ansvar....Så jag längtar efter att få kraft och ork tillbaka igen....

 

 

 

 

 

 

 

......har du kvar tuppen du skickade bild på..

Nej! han är borta! Försvann förra söndagen  Fan....fan...

Om jag vågat väntat lite längre... men vågade inte då kära maken var rädd för att ungtupparna skulle börja slåss  och jag var borta på operation

 

Ville ju säkra upp förra söndagen så att minsta tuppen fanns kvar hos oss, fan, fan varför hade vi så bråttom?......

 

Gissa min sorg idag?

....Kan bara konstatera idag...Jag ska inte ha djur....För vart år som går så blir sorgerna bara större och större för vart djur jag måste välja bort....

 

Jag borde ju tänka tvärtom, jag borde ju egentligen "äta" dem och tänka på det glädjefyllda liv de fick hos oss, men att äta de djur jag älskat, sett dem växa upp, finns tyvärr inte i min världsbild..

 

Så länge  jag har försökt att få ut dessa tuppar levande till en hönsgård! Ingen ville ha dem, inte ett enda svar tidigare....

 

En vecka försent...En av de tre hade överlevt en tupps dystra öde,.....Fan, fan

 

 

 

 

 

 

 

....bokade tid för tvättning och omläggning av mina sår, på en skala från 1-10 sa sköterskan att min läkning ligger på 10, det såg jättebra ut. Beställde även tid för borttagning av staples (metallstygnen)

 

Barnen med sina familjer kom och hjälpte pappa bära undan utemöblerna, det gick snabbt, tror de var klara efter 20 minuter. Gästsängarna åkte även ut från övervåningen. 

 

Smörgåstårta stod på menyn idag. Så dök även mina kompisar upp ❤️ fick en stor korg med allehanda godsaker i 😜

 

En rolig och härlig dag 👍 Men tyvärr straffade det sig att jag satt uppe i för många timmar 😥 två stygn blödde och jag fick kraftigt ont i magen, värktabletter och sängen resten av dagen.

 

 

...så skrev jag i förväg denna blogg om mina tankar och känslor. Ändrade rubriken på inlägget idag.

 

Till alla mina nära och kära i livet, familj, släkt och vänner ❤️

 

.....Ni systrar har till min stora sorg berättat för mig att ni gråtit över min cancer 😥 vet att ni googlat på min sjukdom för att veta vad som kan förväntas i framtiden. Jag själv har inte fällt en tår ännu över cancern, inte googlat mer än en gång och den länken la jag till i bloggen här. 

 

Är det pga att jag fortfarande är drabbad så mycket av utmattningssyndromet ännu att jag inte kan ta in att jag fått cancer?

Kanske är det så, förtränger det helt och fullt i min vardag? Jag kan inte förtränga min svullna mage, blödningar  och smärtor, men det funkar hyffsat ...Cancern är ändå inte närvarande i mitt sinne. Den som lever får se....är positiv och tror till fullo att jag blir frisk igen.

 

Går det åt helsicke så ska ingen vara ledsen, jag har haft ett toppenliv med så mycket glädje...Jag har haft kära maken vid min sida sedan 19 års ålder, min största kärlek och klippa, barnen/barnbarnen jag älskat så mycket,  alla mina syskon och alla mina vänner som stöttat mig genom livet och som jag även älskat så mycket ❤️   ...Alla våra djur... Vid 63 år kan jag bara summera mitt liv som så LYCKLIGT ❤️ ......Blir detta min död så dör jag lycklig ❤️ .

 

Operation och framtiden får utvisa min framtid...

Kära make, barn, barnbarn, syskon och vänner, ❤️ ... gläds bara med mig att jag fick detta liv med all kärlek och stöd  från er alla, ni fanns ju där och förgyllde min vardag. Ni alla som jag skrev tidigare och alla djur som berikat och berikar mitt liv fortfarande.....

 

Skriver detta till er nära och kära, bara så ni vet....Men jag kommer inte att att kasta in handuken än.......Tvärtom! jag vill se mina barnbarnsbarn ❤️

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

....Sov till 10, solen sken när jag vaknade, ville gå ut  👍 Kunde göra nr 2 idag för första gången efter operationen 😊, tog en "frukt och fiber"  tärning igår för att få igång magen, tog även en till idag. Så viktigt att hålla igång magen när man är så stilla.

 

 

 

 

Dotter är helt med på min plan, har redan invigt henne ❤️

 

Kära maken som gav alla våra hästar sprutor när det behövdes pga sjukdom, fixar det lika fint på mig ❤️Bara tre sprutor kvar 👍 

 

 

 

Somnade vid 23:30 på onsdagen och vaknade klockan 1, så ovan vid alla ljud på natten, det larmade, dörrar öppnades och stängdes, lågt mummel av röster osv., hörde ett skvalande ideligen och insåg att det nog var min urin som rann ned i kateterpåsen. Kunde inte somna om, lyssnade på ljudbok, läste nyheter, blundade och försökte sova, men, NEJ! omöjligt.

Hemma är det långt ifrån knäpptyst på nätterna, hundar som suckar, drömmer, kliar sig och bara "släpper" ned 30 och 48 kilos kroppar på en svalare plats. Katten Rambo och kära maken kan till och med snarka  Men det är mina härliga och trygga hemmaljud 

 

Katetern togs bort strax efter 6, ta ett djupt andetag sa sköterskan och det gjorde jag, när hon drog ut den sved det till ytterst lite men distraktionen gjorde det nog smärtfritt med andetaget, så var jag fri och rörlig igen..Först till frukosten, gott var det.

 

 

....Jag bävade för det innan då jag hört att när man opereras med robotkirurgi/titthålskirurgi får man åka hem dagen efter operation. Skulle en komplikation tillstöta har jag över 6 mil och en timmes bilfärd till sjukhuset, lika illa med ambulans, vi ligger sämst till i vårt län i vår kommun efter en mätning av ambulanstid i länet.

 

Men det var fullt på vårdavdelningen, någon åkte kanske hem igår lika orolig som jag och överlät sin sängplats till mig. På ca en månad från upptäckt cancer blev jag opererad, klart jag ville ge samma möjlighet till någon annan. 

 

Vill ge alla på vårdavdelning 85 på Västerås Centrallasarett ett så stort tack för ert kärleksfulla bemötande och omhändertagande av oss patienter ❤️ 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den sjuksköterska som tog hand om mig när jag kom till avdelningen är en god väns dotter 😊 Det blev en kram och sedan gick denna mjuka, goa., omtänksamma, duktiga och söta sköterska igenom allt som skulle ske innan operationen ❤️ 

 

 

....inte för att de inte ska få bort min cancer utan inför operationen, klarar min kropp det? Hur stark är min kropp? Jag har ju i flera år ätit som en liten fågel.

 

Inser att alla dessa glas med olika goda juicer, drycker min man förser mig med flera ggr per dag och säger - drick detta nu och jag gör det, mina blodkärl är för små och det är svårt att hitta dem, berättade för honom om vad sjukvårdspersonalen sagt när jag gjorde skiktröntgen och de hade svårt att hitta ett blodkärl att sätta en kanyl i för att spruta in kontrastvätska. De såg direkt att jag var "uttorkad", druckit för lite i sommarens värme.

Så då förberedde älskade maken detta för att jag inte skulle vara uttorkad  Min kära make är bara omtänksamheten själv, det har han varit under hela vårt liv tillsammans  

 

Jag lutar mig ändå tillbaka till att läkarvetenskapen kikar på min kropps värden efter alla prov de tagit, när jag för första gången kom in den 8 augusti hade jag superbra blodvärden trots alla mina blödningar berättade läkaren. Förlitar mig till läkarna och att de vet vad de gör. 

 

Sista blogginlägget jag gör innan operationen, har ett förinställd blogg om nu något gick åt helsicke, det läggs ut 15 september   

 

Tro hopp och kärlek    Bilden lånad här har en tanke runt denna bild, berättar senare 😉

 

 

....Säkert behövde de tårarna komma ut...Jag hade gått i anspänning hela dagen och visste att tre av mina kära tuppkycklingar skulle hämtas, vi behåller en, den minsta. Våra tuppar blev så tama då vi suttit ute med dem sedan de var små dunbollar och vaktat dem mot allehanda faror,  i synnerhet en av dem fångade mitt hjärta  Men han skulle säkert blivit större än vår "dunderklump" till tupp och de mindre hönorna hade fått det tufft.

 

....Jag gjorde det på sjukhuset i tisdags där de hade en valstuga.. Så besviken på alla partier vi har idag, som ser mer till att rika får mer och inte till vanliga arbetares villkor, de rättigheter de betalar skatt till, sin sjukpenning, vård, arbetslöshet och pension. Den försämras ideligen och försvinner ned i privata bolags plånböcker, pengarna flyttas utomlands, detta har fått fortgå under de senaste 20 åren med både rött och blått styre. Detta val blev viktigt för mig,  tidigare ville jag visa mitt  missnöje till alla partierna med en blankröst, men jag uteslöt det, röstade, ser det som ett ödesval. Jag röstade på det parti jag röstat på oftast från ungdomen, som jag tycker värnar mest om att vi alla ska betalar skatt och ta hand om varandra.

 

Idag gör man sig en vinst på den välfärd vi tidigare hade, privata bolag får ta över, de gör så lite som möjligt och de svaga i vårt samhälle får lida och betala för det. En dag blir vi alla gamla, kanske sjuka och då får alla igen för att vissa tänkte kortsiktigt och ville ha en hundring mer i plånboken i månaden.

 

Jag förstår folk som bor i utsatta områden att de är rädda och oroliga för allt våld, ingen av våra regeringar har på något sätt försökt att ge polisen stöd, de gav istället polisen Dan Eliason som chef ?....Politikerna har blundat för våldet som sker på gatorna, bilbränder, våldtäkter, ungdomsgängen som attackerar blåljuspersonal och morden/skjutningarna. I dag ges ett mord inget större utrymme i tidningarna om det är en avrättning mellan gäng. Arbogamorden kan man snaska i rätt länge, en kvinna som är mördare, här kör vi en långkörare anser press och TV.

 

När jag var tonåring skedde ofta precis som idag att en ung kvinna var sommar blev mördad, men då pratar vi om ett mord som de stackars anhöriga fick läsa om i månader då kvällspressen ville sälja lösnummer. Fanns säkert flera våldtäkter än de som rapporterades då våra domstolar oftast la skulden på kvinnan, bar hon kort kjol? Hade hon druckit? Fanns nog få våldtagna som trodde på rättvisan då? 

 

Vill ha in nya partier som sticker ut och pratar om minst 80% av befolkningens rättvisa till dräglig standard, se till att vi inte har hemlösa i vårt samhälle, folk som blivit utföräkrade från försäkringskassan, arbetslösa eller har för dålig pension så de inte har råd med ett eget boende. 2018 och vi har ett så kasst samhälle? Vad gjorde våra POLITIKER de senaste 20 åren? Inte såg de till vårt samhälle...

 

 

....Troligtvis min kära make...om situationen varit annorlunda och kära maken hade cancer hur hade jag reagerat ? Jag hade nog varit panikslagen, krävt svar efter var undersökning och röntgen.....Hängt i telefonen för svar...varit den där odrägliga "anhöriga" som inte gett sig innan de svarat, gissar att min familj vet hur jobbig jag skulle vara....Vänder på situationen ett ögonblick och tänker mig in i min partners ögon.

 

Tänker hela tiden just nu....Skriver ned mina tankar rätt av när de kommer.....

 

.....Nästa onsdag försvinner min livmoder, den har gett mig två underbara barn och senare två underbara barnbarn som blev följden av mina barns födsel.

 

Under senaste tiden har livmodern gett mig så stora problem, kanske livsavgörande i detta läge också... Kommer inte på något sätt att sakna min livmoder idag, är bara så tacksam för de barn jag fött, sörjer det missfall och ofödda barn vi inte fick.

 

Jag har tänkt många ggr på missfallet, mådde nog lika mycket "fan" som jag gör nu...Det var jullov, var gång jag satt upp på hästryggen och red blödde jag, var gång hunden fick dra fyra-åriga dottern i pulkan blödde jag när jag sprang bredvid . Hade graviditeten kommit någon månad senare hade jag nog fått behålla barnet.

 

Minns så väl när en kollega sa - Du är blek som ett lik,  jag stod och värmde mig vid ett element i skolan och nickade bara bifall, hade mått dåligt hela jul och nyårshelgen. Trettondagsafton då jag och en syster var där med våra små barn på en julgransplundring så frös jag så jag skakade, hade ingen aning om vad jag drabbats av.

 

Åkte med kära maken till sjukhuset, de tog ett gravtest...sa att du väntar barn, insikten slog mig då som en käftsmäll...jag grät och svarade - det är ju på väg bort.. Det såg de också....Jag hade haft mens som vanligt och inga misstankar på graviditet, men blödningar vid fysik aktivitet är inte normalt, klart jag funderade när det hände, men hittade ingen förklaring.

 

Kära maken skickades bort och hem,  jag skulle på en skrapning... I några timmar fanns ett barn i min kropp som jag inte insett tidigare, FÖRBANNADE jullov....

Min käraste och närmsta förtrogna i livet hade tvingats åka hem, så jag behövt honom vid min sida då.

 

Insikten att veta att du bär ett nytt liv i dig och förlora det några timmar senare, finns inte ord att beskriva känslan, lilla barn du hade varit så välkommet   Så ensam, övergiven, tom och så ledsen har jag nog aldrig känt mig... Gissar att kära maken kände så också, en chock för oss båda att vi väntat ett barn vi inte visste om och det gick förlorat.

Vem brydde sig om kära maken? Inte den tidens sjukvård. Vi hade båda behövt prata med varandra om det barnet som inte fick födas, trösta och hjälpa varandra i sorgen som plötsligt uppstod... Det barnet hade också varit så önskat och älskat  

 

Mina fysiska aktiviteter bestående av skötsel av våra djur gjorde ju tidigare att jag höll på att missta vår älskade dotter vid 6 månaders graviditet... Sjukhuset beställde in blod, så säkra på mitt missfall med henne, jag klarade den graviditen men inte nästa.

 

Gissar det är cancern som får mig att stanna upp och reflektera, se tillbaka och många tankar blir det....

 

 

 

 

 

 

 

...Vaknade vid 9, kära maken var uppe och skötte om djuren före 7 sedan kröp han ned i sängen en stund och somnade om, han vaknade 5 min efter mig och vi låg och drog oss och småpratade, så mysigt  Medan maken gick förmiddagssvängen i skogen med hundarna masade jag mig runt och gjorde mig iordning, såg till att ha Folksams sjukförsäkringspapper med då läkaren glömt att skriva datum för diagnos ( en petites kan jag tycka då hon skrivit in min diagnos och allt annat ) Fick intyget i retur från Folksam igår. Jag är supernöjd med Folksam som försäkringsbolag i övrigt 👍

 

 

 

 

 

 

 

 

Strax efter 9 ringde min läkare och sa att jag skulle få en titthålsoperation i nästa vecka, men först var jag tvungen att träffa narkosläkaren. Skulle få meddelande i veckan om tid.

 

Dammsög och tvättade, solen skiner och vi har ett underbart väder.

 

Kära maken åkte och handlade, vid 13:30.... Då ringer operationssamordnaren och frågar om jag kan komma i morgon och träffa henne först, hon hade några papper jag skulle få. Efter besöket hos henne ska jag träffa narkosläkaren.

 

Operationen är bestämd till onsdag nästa vecka 👍 SÅ FÖRBASKAT GLAD NU! 

 

Vi satt ute i den ljumma hösteftermiddagen/kvällen och njöt av solen och värmen och hörde ungtupparna gala ideligen..Fick en energiboost av samtalen, kära maken sa åt mig att ta det lugnt, hörde inte riktigt på det rådet, straffar sig ikväll, någon som ser mig nu tror jag är i nionde månaden 😣

 

Igår fick vi ca 140 g äpplen av  bästisen A..   det fördelades till oss, hönsen, rådjuren i hagen och älgarna i skogen. Min kära make åkte över 2 mil och placerade ut äpplen där vi vet att älgar och rådjur finns  

 

 

 

Bild och recension är lånade här.

 

Till formen en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

 

Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

 

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

 

När yngste sonen Jonas föds är Ingegärd nära att dö. Men när hon ligger med spädbarnet på sitt bröst och ser in i den nyföddes ögon förstår hon att för den här hjälplösa krakens skull måste hon fortsätta leva. Där och då bildar modern och sonen ett förbund som de aldrig ska bryta.

 

Till minne av en villkorslös kärlek är en episkt böljande roman om solidaritet och svek, skriven med humor och livsglädje och en smärta så stor att den får verkligheten att spricka.

 

 

.....Berättade för vännen L.... om mina kräkningar, hon berättade då att magsjuka går på skolan. Båda mina bästa vänner jobbar ju där, Mille går i skolan....Så klart jag kunnat bli smittad av någon av dem, min kropp har ju inte största motstånd emot smittor i nuläget.

 

Känner mig väldigt lugnad ikväll, god natt och sov gott 😴 

 

`........Åt på kvällen två goda smörgåsar med rocherford ost och slötittade på datorn på kanal 3...Försöker äta upp mig före operationen, för att kroppen ska bli starkare...Alla ni som känner mig vet att jag inte äter mycket.

 

Så skulle jag då ta de "blodstoppande" tabletterna, fyra stycken, hulkade för de tre första, kastade den sista, gav upp... Satte mig vid datorn igen och då kom en "kräkkaskad" som jag inte hann stoppa med handen, där försvann smörgåsarna ned i vasken efter 3 meter från datorn och torkning av golv... Har aldrig haft problem med kräkningar förut...tillhör det sjukdomen? kräktes på stackars Rambo för några dagar sedan, bara kände hur spyorna kom, försökte hålla för med handen men det hjälpte inte, katt sprang ut, överkast tvättat....Trodde det var en engångsföretelse.

 

Tänker skippa de blodstoppande tabletterna nu, de har även gett mig lös mage (tror jag)...

Så trötta vi är nu på denna väntan på operation!

 

Idag satt jag ute i två timmar i solen, hönsen/kycklingarna försåg sig glatt med gröngräs, insekter och maskar, våra kycklingtuppar har börjat gala, så sött det låter. 

 

Kära maken plockade upp vårt extra hönsnät och nätet vi stängt in potatisen med, ville hjälpa till, men fick inte.....sitt i stolen jag fixar det! Klart han gör, men vi har oftast gjort allt tillsammans, att vara sjuk och svag har jag svårt att acceptera....nu ligger näten i stallet till nästa vår. 

 

 

Så blev det sängen igen efter två timmar, lyssnat slut på boken 1793, börjat på en ny bok "En helt vanlig familj"